Jag var jätte nöjd med min kropp mellan 6an och 7an. Jag har alltid varit lång, men det som mest har varit jobbigt var när jag slutade äta. Och det förstörde bara alla former jag hade och nej det satt sina spår. Jag ångrar verkligen det, många tycker ju att dom inte är tillräckligt smala men att bara sluta äta, enligt mig gör så man inte ser bra ut. Sen om min längd.. ja det är något jag tycker är jobbigt. Jag är runt 170 cm lång, visst är det fint att vara lång men samtidigt så gillar jag det inte alls utan vill bara krympa 5 cm. Jag är helt förälskad i högklackade skor men känner mig inte alls bekväm att gå runt i det för att jag blir 180 i dom. Den enda som jag är nära kompis med som också är lika lång som mig är Vikkan och därför brukar vi bara ha högklackat med varandra. Men vi båda tycker det är jobbigt med våra längder, jag tycker det är jätte bra med såna som är långa som endå känner sig trygg med att gå runt i höga klackar. Vill också ha det självförtroendet, men ska börja använda högklackat mer och strunta i vad andra tycker. Ja resten av mig behöver vi inte prata om jag är inte alls nöjd med mycket, men jag lär mig leva med det. Jag kommer nog uppskatta det mer när jag blir äldre. Det finns inte många som vet det heller men jag har en hudsjukdom, så jag har varit hos hudläkare men det finns inte mycket att göra och det är värst på vintern. Sjukdomen är ärftligt men jag har ingen aning vem som har den. Men jag tycker man ska uppskatta sig själv mer än vad man gör, för det finns så mycket värre. Jag försöker trivas så mycket som möjligt med mig själv, det kommer nog bli bättre med tiden.