Jag tror verkligen att jag är sjuk, både fysiskt och psykiskt. Men imorse hade jag ialla fall 38,7 graders feber, men jag tvinga mig till skolan endå för jag visste att mina föräldrar skulle endå tvinga mig gå. Men aa förutom det så har jag pratat med mina föräldrar igen om att jag inte ser fram emot livet, eller alltså jag ser inte fram emot att börja jobba och massa räkningar och skit. Jag ser helt enkelt inte fram emot nått jag känner bara att jag tar dag för dag, och mamma har för sig nu att jag är självmordsbenägen. Men jag vet inte, aja. Jag är allmänt trött på allt, har det jobbigt hemma och i skolan. Så jag får väl fortsätta som jag har och helt enkelt ta dag för dag.