Sitter och funderar lite på ett av dom svårigheterna jag har, just att bli kär i någon. Låter riktigt deprimerande och tråkigt. Att jag aldrig har kunnat vara som dom nykära gulliga paren som inte kan vara ifrån varandra, jag är mer den som gillar en kille men så fort det går åt det seriösa hållet så blir jag jätte äcklad och vill inte ha något mer med den personen att göra. Jag är allergisk mot mänskliga känslor.. Nej men har väl inte träffat den killen som kan få mig att bli sådär gulligull kär. Men egentligen så vet jag inte ens om jag vill det just nu, för en sak vet jag endå och det är hur det är att bli förudmjukad och sårad och att man tänker att man verkligen slösat bort sin tid på en person då. Jag menar jag såg en tjejs blogg att hon och hennes pojkvän har gjort slut efter 2 och ett halvt år, och hon skriver att hon är kränkt och sårad och har slösat bort 2 och ett halvt år av sitt liv av att ägna all sin tid på honom. Hur dåligt mår man inte då, och jag älskar att vara singel och känner inte ett så jätte stort behov att ha pojkvän. Även fast det skulle vara lite mysigt att endå ha en, fast jag tröttnar väldigt fort mitt längsta förhållande var liksom 1 månad lång. Fast där var det lite andra orsaker också och därifrån fick jag en hel del dåliga erfarenheter som också har fått mig att springa från killar så fort det blir seriöst. Men funderar på att jag vet att jag är för ung för att kunna ha det där seriösa förhållandet med en kille som man vet kommer hålla hur länge som helst utan att det slutar med att man blir sårad, men vill inte heller slösa bort min tid på en kille när man kanske får ångra sig i slutändan och när det finns så många andra killar. Men min mormor och morfar träffades när dom var 15-16 och har varit tillsammans sen dess, även fast det var ju en annan tid. Men ja jag har sett vänner bli sårade och såna som blir helt wierd och bara umgås med pojkvännen och skiter i vännerna. Vilket man absolut förlorar på i längden. Men allt detta är väldigt komplicerat, men just nu kommer jag endå ha för fullt upp för någon kille nu när jag har skolan och allt. Men när jag blir kär så händer det men nu ska jag fokusera på annat, jag tänker inte leta efter det. Men jag blir allt irreterad när jag ser hur dumma folk blir när dom är kära, som att man skiter i sina vänner eller låter killen behandla en som han vill. Men någongång är jag väl där också haha..